Författare:
Nikhil Madavampattu
Dela på sociala medier:
Över 80 % av all mobildata i Indien förbrukas inomhus. Samtidigt blockerar och försvagar de material som formar moderna byggnader – som armerad betong, energiglas och metallfasader – 4G- och 5G-signaler. Detta gör digital uppkoppling till mer än bara en telekomfråga; det är en central konstruktions- och projekteringsutmaning som måste lösas redan på planeringsstadiet, inte efter färdigställandet. För att möta detta behov införde TRAI (Telecom Regulatory Authority of India) regelverket Rating of Properties for Digital Connectivity Regulations i oktober 2024, följt av en detaljerad handbok för certifiering i augusti 2025. Tillsammans utgör de ett standardiserat ramverk för att utvärdera och offentligt klassificera byggnader utifrån deras infrastruktur för digital uppkoppling (DCI), vilket skapar struktur och ansvarstagande kring en ofta förbisedd aspekt av byggnaders prestanda.
Paneldebatten belyste hur befintliga regelverk som National Building Code (NBC) och Model Building Bye-Laws (MBBL) redan föreskriver grundläggande krav på digital uppkoppling, men att kontrollen brister i samband med bygglovsprövningen. Till skillnad från brandskydd och statiska beräkningar verifieras sällan IKT-krav av lokala myndigheter under projekteringen. Detta skapar en kritisk klyfta: medan NBC och MBBL sätter minimikraven, utvärderar TRAI:s certifieringssystem den faktiska prestandan. För att överbrygga detta glapp måste fokus flyttas till projekteringsfasen, där en tidig integrering av DCI avsevärt minskar kostnaderna jämfört med efterhandskonstruktioner. Diskussionen betonade även vikten av att formellt inkludera IKT- och svagströmskonsulter i projekteringsgruppen – särskilt för byggnader i Kategori A – och att ta hänsyn till byggnadsmaterialens dämpning av signalstyrkan redan i programhandlingen.
Seminariet belyste även TRAI:s vidareutveckling av regelverket, i synnerhet remissvarshandlingen från februari 2026, som föreslår flera progressiva förbättringar. Bland dessa finns en övergång från en femgradig till en mer detaljerad nio-nivåers certifieringsskala, införande av certifiering under projekteringsskedet samt möjlighet till frivilliga förberedande revisioner. Det föreslås även att Kategori A utökas till att omfatta sjukhus, hotell och utbildningsanstalter. En avgörande brist är dock att det fortfarande saknas incitament, såsom utökad exploateringsgrad (FAR/Floor Area Ratio), för DCI-kompatibla byggnader. Eftersom liknande förmåner redan finns för miljöcertifierade fastigheter i flera delstater, skulle sådana incitament för högpresterande digital infrastruktur spela en avgörande roll för att påskynda implementeringen och göra robust uppkoppling till en självklar standard i framtidssäkrade byggnader.